Ängakåsen

Ängakåsen

300 meter öster om röset finns ett av Nordens största gravfält från bronsålder och tidig järnålder. Mer än 130 begravningar finns inom en yta på 700 x 250 meter. Tydliga strukturer är ett stenskepp, två stenhusgrunder och den så kallade Penninggraven. Delar av gravfältet grävdes ut på 1900-talets början och stenskeppet, en stenhusgrund och Penninggraven rekonstruerades ungefär samtidigt.

Stenskeppet är 60 meter långt och 8,5 meter brett. Mycket pekar på att man reste det under tidig järnålder, 500 f. Kr – 500 e. Kr. Stenskepp är en gravform som är vanligast under järnåldern men det finns även exempel från bronsåldern.

Stenskeppet

Penninggraven dateras till bronsåldern och är en stencirkel, 23 meter i diameter, med en rest sten i centrum. Inom stencirkeln finns flera gravar i stensättningar. Sannolikt har cirkeln varit täkt med jord. Penninggraven har fått sitt namn från lokalbefolkningens offer av penningar för att få sina önskningar att gå i uppfyllelse. 

Penningstenen

De båda stenhusgrunderna är båda omkring 44 meter långa och 8,5 respektive 11,8 meter breda. Det östra är delvis utgrävt men inga fynd är gjorda inom grunden. Däremot har fynd gjorts i gravar som tangerar husgrundens utsida. Stenhusgrunder är en relativt ovanlig form av fornlämning, endast ett 60-tal är funna i Skandinavien, och användningsområdet är något oklart. De förknippas med gravritualer och initieringsceremonier och återfinns alltid på gravfält. De båda stenhusgrunderna dateras till tidig bronsålder, samtida med Kiviksgraven.

Utgrävningsskiss från 1943